dammigt

Jahapp, här är man nu då, en regnig julidag i högsommarens Sverige med en nyskapad blogg i högsta hugg.
Detta trots mitt närmast överdrivna förolämpande och dumförklarande gentemot andra s.k. "bloggare" och även själva fenomenet i sig i stil med: "Haha, har du en blogg? fan det har ju alla nu för tiden... kul liksom" eller "haha bilddagboken och blogg, fy fan va lame". Ja jag vet, pinsamt, herregud. Men jag är inte stark nog, jag har fallit för trenden. Jag får väl åtminstone göra det bästa utav situationen, eller hur?!

Okej, det tråkiga med en regnig sommardag i juli i Sverige är att man oftast inte gör någonting speciellt, knappt någonting alls. Detta är en sådan dag. Det lilla finurliga med dessa dagar är dock att man kan komma på lite annorlunda roliga saker att göra, i brist på annat, lixom. Jag har t.ex. bytt sängkläder, läst i min bok, spenderat timmar framför 1000apor.se (det var inte igår, ha!), och en "massa" annat. Problemet är dock att en sådan här dag kan man lätt få för sig något så konstigt som att skapa en blogg! jovisst det är sant! och vad passar bäst då att skriva om i sin blogg egentligen? Jovisst, kanske saker som händer i sin tillvaro säger ni. Precis säger jag. Det är ju synd, med tanke på denna dagens aktivitetsunderlag haha.

Men hursomhellst: veckan har däremot inte varit helt händelselös!
det ser ut som att jag äntligen ska få komma på en arbetsintervju iallafall! alltid något! På mcdonalds, for the record. Vore verkligen trevligt med ett jobb må jag säga, lyckades ju aldrig få något sommarjobb :(
Sen har jag ju faktiskt varit i Paris i helgen med mamma också! Tackar för resan mamma, kul att vi kunde vara så spontana, det trodde jag inte! Vi bara bokade en resa tidigt i förra veckan och drog iväg på en weekend från fredag till måndag. Det var väldigt, VÄLDIGT trevligt må jag säga, vi var uppe i eiffeltornet, såg triumfbågen, satt på trappan i sacre ceur och såg ut över paris på kvällen, träffade en massa irriterande fransmän som vägrade att prata engelska, vissa i brist på kunskap och andra på grund av den generella franska attityden som endast kan kan beskrivas som noncallant! Jag lovar! Myten var sann, jag trodde att det var ett skämt som hängde kvar från 1990-talet, men det var det inte! Inte ens Turistguiden pratade engelska... jag menar, en TURISTGUIDE!
Redan den andra personen vi träffade på, närmare bestämt kassörskan i biljettluckan för tunnelbanan var typexemplet av alla våra fördommar för en fransyska. Personen i fråga var en kvinna, cirka 35, kort hår och god för en en oexisterande engelskakunskap. Först kommer vi fram och ber om två biljetter till destinationen vi fått råd om att ta oss till av turistguiden jag nämnde innan. Svaret blir ett skak på huvudet och en stor suck. Mamma visar desperat med fingrarna att vi vill ha två biljetter, detta uppfattar kassörskan och knappar in två biljetter, som kostade 3,20 euro. Mamma lägger på en glad min och skickar fram en 5-euros-sedel. Ett nytt väldigt dåligt dålt (snarare extra kryddat!) missnöje växer fram hos kassörskan varpå hon pekar på en ytterst, YTTERST minimal klisterlapp på fönsterrutan med en fransk text som tycks säga "Slut på växel, bara jämna pengar eller kreditkort" (det är vad jag gissar att det stod iaf). JA MEN Den borde vi ju sett! gud så dumma vi icke-fransktalande turister är tyckte hon. Efter en stunds krångel med olika kreditkort lyckades vi iaf få våra två biljetter och sen bar det av för en första tur i "Le metropolitain"

i övrigt i veckan har jag läst som en tok, umgåtts med Mr. H (jag vet vad ni tänker, men icke... sorry, H som i henning. inget annat) och bara tagit det lugnt!